Jag har varit frånvarande här sedan sommaren tog fart och nu är det snart höst.

Senaste veckorna har jag varit sjuk, jag har även drabbats av en visdomstand från helvetet.

Men sommartiden innan dessa veckor... Åh, den var helt utomordentligt underbar.

Dagarna var lite för varma dagar men det fanns en eller två nätter med svalt duggregn.

Luften fylldes av skratt, fina ord och ibland bara en behaglig tystnad.
Omgivningen fylldes av nya människor jag snabbt började tycka om.

Och sen har vi då mig; jag fylldes av kärlek till en viss person och då även till världen.

Jag känner mig lyckligare än jag gjort på länge och jag är inte lika rädd den här gången.

Jag känner att jag vill ge av mig själv, utvecklas till det bästa jag kan vara och jag vill älska.