6 Januari 2012 01:32
"Jag ska aldrig förstöra att ha honom i mitt liv.
Du som tar hand om mig så bra, du som når fram till mig,
lova att påminna mig om det här, att aldrig förstöra honom."
Smärtstillande.
Det är ganska imponerande hur det går att bedöva allting.
Det spelar ingen roll vem du är, vart och hur du har ont. Inte heller när.
Alla har sitt eget sätt att hantera händelser och känslor och även smärta.
Vissa sätt är med tiden mindre bra än andra sätt och andra sätt är nyttiga för en.
Men hur som helst så hittar man ett sätt att bedöva vad som gör ont.
Jag är sjuk föresten och jag mår ganska kasst.
Min hals och halskörtlarna har svullnat något enormt, suger.
Blir hemma från skolan imorgon, vilket är okej eftersom att det ändå bara är elevensval.
Nu ska jag sova, se på någon serie, sova.. Ja..
Jag hoppas att alla ni andra mår bättre än vad jag gör, haha.
Puss. <3
Jag hoppas att alla ni andra mår bättre än vad jag gör, haha.
Puss. <3
0,2 sekunder.
Jag går från extremt glad till extremt ledsen på 0,2 sekunder.
Och jag längtar efter att få komma bort härifrån och från de flesta personerna.
Pratar med en fin person om hur känslosamt känslokall han är.
Han undrar om jag förstår och jag förklarar honom.
Han säger att jag förstår honom mycket bättre än de flesta andra.
Jag säger att han är ganska fascinerande och han blir generad.
Sätter upp gränser och försöker planera och tänka ut en massa,
men allt blir bara just det: En massa.
Så jag skiter i det och går och lägger mig.
Ihoptryckta ord från någonstans.
Låtar spelas i spellistan men melodierna blir bara ett bakgrundsljud,
inte ens texterna lyser igenom, bara vissa meningar.
"Tell me how to fall in love the way you want me to."
Skrev till en nära person att jag inte orkar med det här som är.
Och allt är för tillfället åt helvete.
"I miss you like you're dead."
Sitter ihopkrupen med tre filtar och té som inte längre är varmt.
Ignorerar sms från personer som ändå inte är något att ha.
Sådant som jag älskar.
Det finns oändligt med saker som jag älskar. Och att älska är någonting viktigt.
Så jag tänkte låta er ta del av lite sådant smått och gott.
Jag vet inte hur jag ska lägga upp det här, hahah. (:
Men det är lite så när man berättar om sådant som man älskar.
Man blir exalterad och uppspelt och vill få med varje liten känsla.
Men jag ska försöka hålla varje punkt läsbar, haha. (:
1. Personen som pratar om sådant som får personen att prata lite för fort,
så fort att personen ibland får ut meningarna helt fel,
bara för att personen vill få med så mycket som möjligt.
Höra hur personen pratar på i en evighet om någonting som den tycker om.
2. Att sitta i en bil med någon man tycker om och sjunga ut högt.
Att se på varandra där man sitter och skriksjunger med i låtarna,
och man faller in i ett skratt och känner att man bara trivs helt enkelt.
3. Att på vägen hem i en bil lyssna på gamla och lugna låtar,
se hur gatlyktorna i mörkret flashar förbi i det kalla mörkret utanför.
Och att somna in när man åker in i en tunnel och ljuset blir lite varmare än tidigare.
4. Att se en film som berört dig och som får dig att i flera timmar efteråt,
fortfarande vara helt inne i vad du sett.
5. Jag älskar nätter när allt är mörkt och du sitter i ett rum fyllt av tända ljus,
och till det musik som Fink – Wheels Turn Beneath My Feet.
6. Jag älskar City and Colour och William Fitzsimmons på låg volym
när man ligger i en hängmatta på en altan en varm sommarnatt.
När man ska spendera natten i den där hängmattan med täcken och kuddar,
för du vill höra till ösregnet och åskan och se hur blixtarna lyser upp mörkret.
Andas fuktig och tung luft och sen vakna upp av solen på morgonen.
7. Att ligga i ett varmt skummbad och även här ha tända ljus.
Veta att man i ungefär 2 timmar bara kan vara helt avslappnad.
8. Att sträckläsa en bok sena nätter tills klockan är 5 och boken tagit slut.
9. När killar ska dra av sig tjocktröjan och t-shirten råkar följa med.
10. Lakan som är iskalla och som får en att rysa när man lägger sig ned.
11. Attackkramar och asgarv när man tillslut knappt får någon luft,
när skrattet slutar låta trots att man skrattar så att man bara vrider sig.
När man får en skarp bild av någon som skrattar på ett sånt sätt,
när man ser på varandra och på bilden och båda faller in skrattet igen.
12. Att lukta på någon man tycker om och bara vill känna den doften förevigt.
När man upptäcker att en sådan lukt fastnat på en kudde eller en tröja,
ler för sig själv och kramar om kudden extra eller drar upp tröjan över näsan.
Och när någon person drar in lukten från ens hals när den kramar om dig.
13. Oförväntade stunder. Som att paddla till en ö och slå läger under en kväll,
när någon ramlar i vattnet klockan 6 på morgonen och man vägrar vakna, hahah.
Eller när man står på stationen mitt i natten och inte vet vart man ska ta vägen,
när man satt sig i en situation där man inte har någonstans att vara under natten,
när natten är helt oförutsägbar och man tar det som det kommer.
14. Sådant och sådana som berör. Handskrivna brev som får en att tappa andan.
Personer som smsar dig med text som du känner känslorna från när du läser smset.
Poesi från vackra människor sena nätter och personer som öppnar upp sig totalt.
Det finns människor man ständigt saknar.
När man saknar vissa personer saknar man ibland sig själv,
det är någonting jag har upptäckt, vilket jag inte tycker om.
Och dessa personer som jag ständigt saknar, ugh, blir galen..
Det spelar inte ens någon roll hur nära personen än är mig,
för jag saknar liksom människan så otroligt mycket ändå.
Och jag tror att trots att det inte är någonting positivt,
så har det med sig någonting som inte är så negativt.
Jag tror att det är bra att sakna personer, att vara ifrån personer.
Man lär sig att uppskatta personen och inte ta den förgivet.
Man slipper tanken att personen kanske ledsnat pga att det är för mycket.
Men även där kommer det upp någonting mer, som inte är så positivt,
man är rädd att man inte ska sakna personen som man är ifrån.
Men värst av allt.
Man är rädd att personen man är ifrån ska upptäcka att den inte saknar en själv.
Det här med mat, vikt och idioter.
Min "Oh god, låt mig slicka på dig"-min förekommer vid tre tillfällen,
1. När jag ser en person med en kropp som är to die for.
2. När jag ser onyttiga saker som jag älskar och inte kan låta bli.
3. Vi går inte in på den här punkten nu, hahah. :D
2. När jag ser onyttiga saker som jag älskar och inte kan låta bli.
3. Vi går inte in på den här punkten nu, hahah. :D
Jag tänkte ta upp en sak lite snabbt.
Jag hör HELA TIDEN folk som vill gå ner i vikt, bli smalare, sluta äta, träna osv.
Jag hör även folk som påstår att det är löjligt att läsa på baksidan av matpaket efter kcal/fett,
att folk som tackar nej till saker som de vet att de kommer ångra sig om efteråt.
Jag har så delade åsikter om det här att det är galet, värsta dubbelmoraler osv.
Jag tycker att om en person vill känna sig bra med sin kropp så go for it!
Om det betyder sluta äta, träna varje dag i veckan, what so ever. Go for it.
Om det betyder sluta äta, träna varje dag i veckan, what so ever. Go for it.
Sen kommer det till att veta vart sin egna gräns går och inte utveckla en ätstörning..
Om man nu lyckas med att sluta äta och träna så för det första, wow, du är stark.
Vissa tycker bara att det är konstigt och ett lite sjukt beteende, jag kallar det självkontroll.
Min självkontroll är okej.. Men att inte äta, det är pain om man tränar mycket.
För att inte tala på huvudvärken då man glömmer att ersätta maten med vatten.
JAG klarar inte av det. Jag har testat, haha. Jag tycker inte att det är värt det anyway.
När jag inte äter och tränar så somnar jag, mår dåligt och det slutar med att jag tänker:
FUCK THIS SHIT. Fyll mig, älskade kylskåp. Och sen hetsäter jag mängder..
Men det var inte mig vi skulle prata om nu, utan själva saken jag behöver få ur mig.
Jag kan skriva i en evighet, så jag tänker skippa all jävla text och bara komma till saken.
Ni är patetiska som påstår att någon är löjlig för att den har ett mål med sig själv,
go fuck yourself. Nej men seriöst, jag orkar inte med er.
Ett tack för månaderna som har gått såhär kl 4 på fredag morgonen.
Och med en otroligt mysig låt och en bild med så högt iso att jag nästan ser tecknad ut,
så säger jag hej klockan kvart i 4 på fredag morgonen, jag kan nämligen inte somna.
Föresten är det nog inte iso´t som gör att jag ser tecknad ut, idk..
Hur som helst, hade tänkt skriva lite om någonting, ni vet det här med kärlek:
"We live in a generation of not being in love, and not being together. But we sure make it feel like we're together, cause we're scared to see each other with somebody else"
Drake är för det första underbar med sina perfekta texter, som vanligt,
dock är det bara den här meningen i texten som passar till resten av texten jag nu tänker skriva.
Jag är för det första livrädd. Kärlek skrämmer mig så äckligt mycket.
Men jag är utan tvekan vad de kallar för kär.
Den där fåniga kärleken har dock nästan avtagit helt, ni vet,
när man går runt och är helt fnittrig och ofokuserad.
När man känner det där pirret i hela kroppen och inte kan sluta le.
Det låter så fånigt allt det där, bara ordet "kär" får mig att vilja brista ut i ett asgarv och fly.
Men jag vill verkligen vara vid och med den här personen, det känns på något sätt rätt.
Jag kan inte direkt påstå att jag känner mig trygg med honom, för det stämmer inte,
för jag är ständigt rädd över att han ska vilja ha någon annan än mig och gå upp i rök.
Jag har stunder då jag under någon sorts panik funderar på bästa och snabbaste utvägen,
men kommer ganska direkt på mig själv med att det är för sent att fly pga rädslan att bli sårad,
för om jag skulle göra det skulle det kännas tomt och jag skulle känna mig sårad, haha..
Jag är nybörjare på det här med att älska någon som älskar mig, det är nytt för mig.
Hela grejen gör mig otroligt förvirrad, bekymrad, orolig och framför allt livrädd.
Men lyckan och glädjen som följer med är bland det bästa jag varit med om.
Jag vill börja med att be om ursäkt.
Jag hade skrivit två otroligt långa inlägg, men fuckade till det och nu är det borta.
Vilket betyder att jag behöver skriva det igen lite snabbt.
Jag vill i vilket fall som helst be om ursäkt till i stort sett alla.
Senaste tiden har jag haft en liten period där jag betett mig väldigt illa.
Jag har gjort små saker stora och inte varit trevlig, mogen och jordnära alls.
Jag hoppas att de som känner mig kan ha överseende för mig och förlåta mitt beteende.
Jag lovar er alla att jag inte kommer vara såhär ingen, det är inte jag, jag borde tänkt efter före.
Så alla som skäms som fan över mig och velat be mig att växa upp och skärpa mig:
Det är lugnt, jag har tagit mig samman och kommit igenom min lilla sinnesförvirring.
Orsakerna är inget jag vill ta upp, speciellt inte öppet på det här sättet.
Men en av anledningarna till det här är att jag är ganska obekväm för tillfället.
Jag trivs inte med mig själv och inte heller med folket som är runt om mig i min omgivning.
Jag har gått runt och tänkt alldeles för mycket och sovit alldeles för dåligt.
Jag jobbar på att bli av med dem som inte vill ha mig i sitt liv,
men även med att bli av med dem jag inte kan ha kvar i mitt eget något mer.
Jag jobbar också på att ha kvar dem jag älskar och som står ut med mig och vill ha mig kvar,
trots allt som händer då och då. Jag är verkligen tacksam över att ni ger mig fler än en chans.
Varsågoda allihopa!
Ni ville läsa förra bloggen, i den skrev jag om mina känslor och mina tankar.
Mina känslor och tankar är precis vad jag kommer skriva om just nu, halv 2 på natten.
Det här är kanske inte riktigt det smartaste jag gjort i mitt liv, det kanske tom. är väldigt dumt..
Folk säger att man ska möta sina rädslor, right? Jag tänker göra det fort, innan jag ångrar mig.
Jag slänger upp två inlägg på en gång, och fler lär komma med tiden under den här kategorin.
Jag slänger upp två inlägg på en gång, och fler lär komma med tiden under den här kategorin.
Trevligt, have fun.
