Ett år senare sitter jag här igen efter att ha sett igenom mina nedskrivna ord från tidigare år.

Det är otroligt mycket som hänt senaste året, både på gott och ont.

 

Först och främst fann jag lycka i kärleken och inledde det första riktiga förhållandet i mitt liv.

Jag har insett att det jag tidigare trodde var kärlek inte var i närheten av vad kärlek kan vara.

Jag har även gått från att inte förstå andras frustration när jag inte hört av mig på ca en månad, 

jag kunde vara själv utan att känna mig ensam av att jag inte hade någon bredvid mig.

Nu känner jag mig ensam efter 5 minuter om jag inte kan föra en konversation med någon,

men speciellt då jag inte kan finna lugn i min kärleks famn.

 

Att jag var som jag var är väl för att jag tillåtit mig att fullständigt gå upp i ett eget intresse.

Jag har velat fullfölja mina egna drömmar och mig själv, och växa som person på egen hand.

Att jag kan växa så mycket som person av någon annan är något jag insett mer nu i efterhand.

Och fokuset på intressena har flyttats då studierna har tagit över större delen av min tid.

Jag har i nuläget ingen aning om vad jag vill åstadkomma med mitt liv,

men jag känner mig optimistisk.

 

Senaste året är inte heller bara nya personer som kommit in i mitt liv, utan många har även lämnat inte bara mig, utan livet. Både en vuxen som stått mig nära från barnsben, men även bekanta och vänners vänner som bestämde att ta sina liv i min egen ålder. Min ålder som snart är 18 år.