Ett tack för månaderna som har gått såhär kl 4 på fredag morgonen.
Och med en otroligt mysig låt och en bild med så högt iso att jag nästan ser tecknad ut,
så säger jag hej klockan kvart i 4 på fredag morgonen, jag kan nämligen inte somna.
Föresten är det nog inte iso´t som gör att jag ser tecknad ut, idk..
Hur som helst, hade tänkt skriva lite om någonting, ni vet det här med kärlek:
"We live in a generation of not being in love, and not being together. But we sure make it feel like we're together, cause we're scared to see each other with somebody else"
Drake är för det första underbar med sina perfekta texter, som vanligt,
dock är det bara den här meningen i texten som passar till resten av texten jag nu tänker skriva.
Jag är för det första livrädd. Kärlek skrämmer mig så äckligt mycket.
Men jag är utan tvekan vad de kallar för kär.
Den där fåniga kärleken har dock nästan avtagit helt, ni vet,
när man går runt och är helt fnittrig och ofokuserad.
När man känner det där pirret i hela kroppen och inte kan sluta le.
Det låter så fånigt allt det där, bara ordet "kär" får mig att vilja brista ut i ett asgarv och fly.
Men jag vill verkligen vara vid och med den här personen, det känns på något sätt rätt.
Jag kan inte direkt påstå att jag känner mig trygg med honom, för det stämmer inte,
för jag är ständigt rädd över att han ska vilja ha någon annan än mig och gå upp i rök.
Jag har stunder då jag under någon sorts panik funderar på bästa och snabbaste utvägen,
men kommer ganska direkt på mig själv med att det är för sent att fly pga rädslan att bli sårad,
för om jag skulle göra det skulle det kännas tomt och jag skulle känna mig sårad, haha..
Jag är nybörjare på det här med att älska någon som älskar mig, det är nytt för mig.
Hela grejen gör mig otroligt förvirrad, bekymrad, orolig och framför allt livrädd.
Men lyckan och glädjen som följer med är bland det bästa jag varit med om.
Kommentarer
Trackback
