När man saknar vissa personer saknar man ibland sig själv,

det är någonting jag har upptäckt, vilket jag inte tycker om.

Och dessa personer som jag ständigt saknar, ugh, blir galen..

Det spelar inte ens någon roll hur nära personen än är mig,

för jag saknar liksom människan så otroligt mycket ändå.

Och jag tror att trots att det inte är någonting positivt,

så har det med sig någonting som inte är så negativt.

Jag tror att det är bra att sakna personer, att vara ifrån personer.

Man lär sig att uppskatta personen och inte ta den förgivet.

Man slipper tanken att personen kanske ledsnat pga att det är för mycket.

Men även där kommer det upp någonting mer, som inte är så positivt,

man är rädd att man inte ska sakna personen som man är ifrån.

Men värst av allt.

Man är rädd att personen man är ifrån ska upptäcka att den inte saknar en själv.