"Shit! Jag är så dålig på att hålla tider." säger han lite för högt.

Så kastar han sig om mig, säger att han älskar mig och skyndar sig till tåget.
"Ta hand om dig." säger jag lite för tyst.

 

Spenderade 3 timmar i Uppsala med en väldigt nära vän igår.

Gick längsmed varje gata, pratade om allt som är, har varit och kommer vara.
Satt länge på ett café. Skrattade och uppskattade varandras närvaro.
Du berättade hur du känner för mig och frågade hur jag känner för dig.

Men vi båda visste att du egentligen inte vill höra, så jag svarade aldrig.

Igår var en bra dag. Idag är något helt annat.

 

Lyckades inte somna och vaknade upp gång på gång på gång.
Ångest och mina lungor kändes alldeles för tunga för att kunna andas med.
Som att dragningskraften fuckat ur och trycker ned mig mot marken lite för hårt.