Ligger på golvet och stretchar till massa mysig musik.

Har varit ute och sprungit... Joggat. Tycker om att inbilla mig att jag är snabb though.

 

I början är jag taggad till 9000. Beachbody 2013 och asbra musik, nu kör vi.

Och lite mer än halva biten av sträckan jag bestämt mig för att springa är skön!...

Sen är min mage iskall och ansiktet asvarmt och halsen typ dör. Då ändras tankarna...

ÄR JAG SMAL ÄN? SYNS NÅGOT PÅ MINA BEN? *Ser ner och typ ramlar fram*

INGEN SÅG NÅGOT, fortsätt springa Sara! FORTSÄTT SIMMA, FORTSÄTT SIMMA!

Vem bryr sig om 2013? Jag kan bli fin någon annan gång, typ 2017 eller något.

Och sen känner jag att varje steg framåt inte kommer gå och att jag kommer falla ihop och dö.

2 meter till dörren hem och jag känner oftast bara:

Sen är jag så jävla over-proud när jag väl kommit innanför dörren och får dö lite.

Så jävla värt det. Applåder!

 

Nu ska jag göra hela rödkurs i matematiken för jag har prov imorgon...

Jag har som vanligt inte pluggat och måste stanna uppe till typ 4 på morgonen.

Och ni i min klass, we're in this together! Jag tror på oss... <3